Build me an army worthy of Mordor!

Dear Internet, I haven't written in a long time. It's not you, it's me. Truth to be told there haven't been much to write about, but I though the new year would be a nice time to make an effort and restart the blog. We'll see how long it lasts this time, but at least I have something to write about right now. (I also painted something, skip to the end if you just want to see the pretty pictures.)

Just before the new year I met up with my fellow Scandinavian Lardies (or Lardie Penguins) Jocke, Koen and Thomas for our annual shits and giggles game. In a moment of hubris we decided to play Dux Gondorianum -- which is more or less just Dux Britanniarum with Lord of the Rings figures.

The forces of go.. evil I mean.

Dux Brit is a large dark age skirmish game from Too Fat Lardies which is quite brilliant if you fancy playing saxons vs romano-britons. Which is nice, I guess, but we don't have any of those kinds of miniatures or any connection to that bit of history. What we do have is a lot of Games Workshop's  Uruk Hai, Gondorians and Rohirrim. The biggest hordes of painted stuff belongs to Koen and Thomas as I sold most of my Uruks and Riders of Rohan to Thomas a while back. Still, I had a handful of painted Mordor Orcs and a bunch of Wargames Foundry viking archers that didn't look too out of place in a Rohan Army. For some reason I even had two Grishnak!

One of my Grishnaks leads the charge!

What a Tanker accessories

They say when it rains it pours. Only two days after I received Blood Red Skies, What a Tanker arrived in my mailbox with a resounding thud. If you haven't been around, What a Tanker is Too Fat Lardies' answer to the Tanks game that was released about a year ago.

There's a German tank with the commander in the open hatch on both covers. The similarities end there.

Even the sun has its spots

To supplement my Perry plastic Afrika Korps, I decided to buy a couple of their metal packs. At £7 for six figures they are not exactly cheap, and three packs cost as much as a box of their plastic figures. But I decided it was worth it, to get some different poses not possible to build from the box, and also because I really like the Perry twins' sculpts. In my experience metals are always better than plastic if all other things (like sculptor) being equal.

Perry Miniatures. Excellent sculpts, not so good casts.

I was in for a surprise though. The surface of the figures was quite uneven, with pits and even tiny holes were the metal hadn't filled the mold completely. Several rifles and one smg barrel were unformed, there were a lot of flash between legs on some figures, and the equipment on the back of some figures had big lumps of metal underneath. The figures are not unusable, but the quality is definitely not up to scratch. Either the Perry metals are extremely popular and have already worn out their moulds, or their caster is not up to scratch. A shame really.

As I now find that I need a few extra British figures I choose to buy another box of plastic figures instead of metals. Too bad, because Perry's metal British have long trousers instead of shorts and I wanted some variety but I do not dare to order them now.

Hugh Jarce, sculpted by Richard Ansell for TooFatLardies

Speaking of long trousers I recently found the Hugh Jarce figure that Richard Clarke commissioned for those who pre-ordered IABSM 3rd edition. He was buried in my lead pile under a bunch of Bushido miniatures. I originally planned to use him with my early war British, but now he gets to lead my desert forces instead. Armed with a drum magazine Tommy gun he's ready to bag the hun.

Why I play historical games.

Wow, it's been a month since I last blogged, what's happened?

Well, I sort of ground to a halt on my ork project, not so much for lack of things to paint or inspiration, but simply the realisation that I'm throwing good money after bad product by a company that doesn't love it's customers. (Sort of like an abused spouse staying with the abusing partner.) That put a sour taste in my mouth and I have been playing lots of X-wing (the boardgame) and Castle Wolfenstein (the computer game) instead.

You see, it started with this guy:

A "failcast" ork Big Mek with Kustom Force Field.

Despite being released with the last version of the Codex, he's not in the new one. Or rather, this version is not legal according to the new codex. In order to take a Kustom Force Field, the Big Mek needs to upgrade to a set of Mega Armour.

And will thus look something like this:

The new Big Mek, although with a telly-porta.

Ok, I know I can play with my old model and I intend to, but bare with me and I will make a comparison. 

Convention report, CoC sale and planning ahead

Phew, I managed to paint all the figures and finish nearly all terrain for GothCon, the biggest gaming convention in Sweden. But I will tell you more about that later on.

First I want to mention that Chain of Command has been nominated for an Origins Award in the Best Historical Miniatures Rules category. Rich is celebrating the good news with 15% off on Chain of Command until 1st of May. Now is a good time to pick up those tokens or jump off points you need, or why not the campaign supplement At the sharp end? And if you are like me and already have the rules and all the tokens and bits you need, then you can always splurge on one of the 28mm starter sets available: late war Germans and British.

Yep, you heard me, I have bought late war 28mm figures... I wasn't going to do that, it was an honest mistake. I was just going to complete the early war figures I already had, late war was always meant to be fought in 20mm... but those Crusader figures are just so damned nice, and 15% off an already discounted price was just too hard to resist. Add to that the fact that Italeri is collaborating with Warlord Games and will be releasing a line of 1/56 scale models -- rumours have been flying that Italeri already was doing the plastic hanomags and M3 halftracks for Bolt Action, but this new info is confirmed from both Italeri and Warlord Games. They will start with a Sherman, a Cromwell, a Panther and a Puma eight-wheeled armoured car, all late war stuff fitting for Normandy. There has been no announcement wether the kits are upscaled versions of their 1/72 models or not. I was also expecting some new terrain items, but instead Warlord Games will be selling Italeri's 1/72 scale stonewalls as 28mm, increasing the price without increasing the size, something that didn't go down well on The Miniatures Page.

The original kit...

...and the Warlord Games set. It's even the exact same pieces rearranged slightly.

So how did the convention go? Read more after the break. (Warning! Pictures of hairy wargamers!)

Chocks away!!!

Just a quick heads-up that Squadron Forward is now available from Too Fat Lardies. Like Platoon Forward, Squadron Forward is a solo campaign system that bolts onto your favourite WW2 fighter game. Too Fat Lardies' own Bag the Hun would be particularly suitable, but as it's non-system specific you can use whatever you fancy. I will be picking this up and maybe it can motivate me to restart my long dormant Battle of Britain project, who knows? Anyway, at a mere £8 for a PDF download, it's a steal.

You can find more details on the Lard Island Blog. Tally Ho!!!

It's coming!

Idag är jag glad som en lärka på uppåt-tjack. Nu går det nämligen att förbeställa IABSM3, det bästaste WW2-figurspelet som finns att köpa för pengar, enligt min mening. Det är ett figurspel som är ämnat för strider av kompanistorlek med understöd, vilket i praktiken innebär mellan 60-100 figurer och fem-sex fordon eller kanoner per sida. Dock har vi spelat med både mycket större styrkor och mindre skärmytslingar med gott resultat. Spelet är skaloberoende och funkar både med 6mm och 20mm-figurer. Har man plats så kan man spela med 28mm-figurer också, men då behöver man ett riktigt stort bräde.

I Ain't Been Shot, Mum! är en ordlek som bygger på It Ain't Half Hot, Mum! som är titeln på en engelsk sitcom från 70-talet. Det hela började som Richard Clarkes och Nick Skinners husregler i den figurspelsklubb i S:t Albans de var med i. Ursprungligen skrevs de för Vietnam men projektet utmynnade i en serie artiklar och WW2-scenarion  i Wargames Illustrated i början av 2000-talet, som jag råkade få syn på. På den tiden köpte jag tidningen mest för annonserna från diverse små figurtillverkare i England som inte hade egna hemsidor och höll på att fila på mitt eget Andra Världskrigsspel då inget på marknaden lyckades tillfredsställa mina uppenbarligen perversa behov. Jag hade nosat lite på Flames of War men tyckte dels det var för lika Warhammer 40K, dels gillade jag inte hela konceptet med poängsystem och turneringsspel. Via en länk i en av artiklarna hittade jag TooFatLardies  yahoogroup som fortfarande existerar och frodas än idag, och beställde första utgåvan av IABSM. Jag insåg snabbt att det här var allt jag letat efter och att de hade samma idéer som jag hade haft med mina egna regler, men implementerat dem mycket bättre. Sedan den dagen har jag inte rört mitt eget system och inte ångrat en sekund att jag övergivit det.

Jag ska inte gå in i detalj på spelet, men ska säga så mycket som att det är ett kortdrivet initiativsystem vilket innebär att man inte vet säkert vilka av ens trupper som kommer att få göra något varje runda. För att motverka det totala kaos det skulle kunna innebära har man sina ledare, Big Men, som kan påverka trupperna med sina egna kort. Ju bättre ledare desto mer kan de göra. Spelet handlar alltså om att försöka rida ut stormen, bemästra kaoset och få sina män att göra något annat än trycka näsan i marken när blyet börjar flyga.

Det har hänt mycket på tio år sedan IABSM 1 släpptes. Det främsta är väl kanske att systemet har blivit mer strömlinjeformat och intuitivt. Skillanden mellan version 1 och 2 var mer buggfixar och små uppdateringar av vissa regler, medan skillnaden mellan version 2 och 3 är större. Exempelvis har sättet Big Men fungerar ändrats så att högre officerare kan göra mer än och artillerireglerna har förenklats avsevärt. Ytterligare grädde på moset är regler för stridsvagnsplutoner och Big Men i fordon som gör att man nu kan spela strider med mycket pansar understött av lite infanteri, istället för bara tvärtom. Samtidigt har Richard Clarke blivit en mycket bättre regelskrivare och den nya utgåvan är klarare och mer lättförståelig mer flera exempel och översiktsbilder. Richard har också inkorporerat ett slags "instant" scenariogenerator som ska kompensera för avsaknaden av poängsystem.

Den som vill veta mer om hur IABSM fungerar kan läsa den här battle-reporten mellan min kompis Thomas och andra Lardies (även andra blogginlägg är högst läsvärda). Den som omedelbart känner ett köpbehov pga det jag skrivit kan rikta webbläsaren hitåt och lägga sin förhandsbeställning. 12 pund för en PDF, 20 pund för en hårdkopia eller 40 pund för en deluxe-bundle med regelbok, PDF, tokens och kort.

Replacements

Jaha, dags att se vad vi får för ersättare för Lt. Ingram som blev svårt sårad på sitt första uppdrag efter landstigningen. Några tärningsrullar senare så har vi fått fram följande:
Löjtnant Gary Caulfield (kålfält?) har personligheten Conformist med motivationen Wealth. Han är alltså en ja-sägare som inte sticker ut och som främst är ute efter att tjäna en slant så länge det är inom lagens råmärken förstås. Han är varken överdrivet försiktig eller tar onödiga risker, och kommer från en normal bakgrund. En man som inte utmärker sig på särskilt många sätt alltså. Tyvärr så blir han bara en nivå 1-ledare, sämsta möjliga. Slutsatsen blir att han förmodligen inte haft befälet över en egen pluton tidigare utan hans rang har vunnits på andra sätt, kanske bakom ett skrivbord i staben, eller så har han helt enkelt ridit på någon annans framgångar. Det är i vilket fall som helst inte bra för plutonen.

Sedan slår jag för att se om någon i Jenkins grupp axlar hans mantel när han är borta. Ja, hurra! Menige Jeff Dimitriou kliver fram. Eftersom Jenkins var nivå 2 blir Dimitriou automatiskt nivå 1, men det är bättre än ingenting. Hans personlighet blir Cheap vilket är lite oklart exakt vad det betyder i sammanhanget. Jag tolkar det som att Jeff alltid ser ovårdad ut, skäggstubb, oknäppt uniformsjacka, slitna skor, någon civil klädesdetalj och lappade byxor. (Uppdatering: jag har fått reda på att det är tänkt i betydelsen snål. Så Dimitriou ser ovårdad ut eftersom han är för snål för att använda de nya kläderna han fått ut.) Även han är motiverad av Position precis som Jenkins, vilket antagligen är skälet till att han tar befälet över gruppen. Han ser sin chans till en snabb befordran om han sköter sin kort rätt. I en stridssituation är han dock försiktig -- vilket är förståeligt med tanke på Ingram och Jenkins!

Till sist slår jag för nästa scenario -- Patrol, alltså ett patrulluppdrag. Det går ut på att man ska ta sig genom alla delar av spelbrädet och om man stöter på motstånd ska man försöka ge mer än man får ta emot. Det handlar helt enkelt om kontroll över ingenmansland. Tyvärr finns inget understöd tillgängligt i någon form för plutonen. Jag slår också för att se vad som händer innan uppdraget och får Gung-ho! Det betyder att en sektion får bonus i närstrid och jag bestämmer mig för att Menige Dimitrious grupp är ute efter hämnd för Ingram och Jenkins.

Alltså ser min lilla styrka ut som följer:
2nd Lieutenant Caulfield.
Staff sergeant Sipowitz.
1:a grupp, sex man ledda av Private 1st class Dimitriou.
2:a grupp, åtta man ledda av Corporal Dever.

Jag behöver basa upp andra grupp och bygga lite terräng innan jag kan spela nästa uppdrag, men jag ska försöka lägga upp lite bilder på målningen under tiden. Stay tuned, folks!

FUBAR!

"Jag har ett problem, löjtnant" sa Kapten Middlebrock. "Vi har tagit stranden och de intilliggande byarna, men nu måste vi vidare inåt landet innan hunnern hinner samla sig. Men det här goddamn landskapet är alldeles för platt och öppet för min smak. Vi har en bunker som täcker ett fält som vi måste ta oss över. Pojkarna i flottan påstår att de slagit ut den med sina kanoner, men jag tycker den ser hel ut. Frågan är om Fritz stuckit eller sitter kvar i den, det tänkte jag att du och dina pojkar kunde få ta reda på."

"Nå, se inte så förskräckt ut, jag kommer att låna ut en 50:a som täcker dig. Och du behöver inte slå ut bunkern, bara kolla om det finns några tyskar i eller i närheten av den. Jag föreslår att du smyger dit inatt så de inte ser dig. Frågor? Bra, utgå!"

Det var alltså dags för mitt första uppdrag. Jag rullade på tabellerna i Platoon Forward och fick resultatet Point Reconaissance; d.v.s. ett spaningsuppdrag. Varje uppdrag har ett antal tabeller för vad man ska göra för att klara uppdraget, liksom tabeller för eventuellt motstånd och hur spelbrädet ska se ut. Spelbrädet delas in i nio rutor och man slår alltså för varje ruta och placerar ut terrängen enligt tabellen. I det här scenariot finns uppdragets mål i mittrutan, och det är alltså en bunker som ska spanas av. Här nedan ser ni brädet som jag slog fram det. Tyvärr lyckades jag slå fram öppet fält på hela på hela den närmsta tredjedelen, den del av brädet som Ingram och hans män måste avancera över. Jag lade till några häckar på den öppna delen för att det inte skulle bli helt omöjligt och det verkade logiskt med en väg mellan husen så jag lade till en, och lät den gå över floden också.

Platoon Forward specifierar hur mycket motstånd man möter också, och i det här fallet fanns det nio potentiella fiendeenheter, s.k. blinds. Dessa är av tre typer: A som är infanteri, B som är understödsvapen och C som är fordon. Om en blind vill öppna eld eller upptäcks av spelaren slår man på en tabell och ser vad som finns där eller om den är tom. I det här scenariot befanns det sig en A-blind i kratern mitt på fältet, en i det bombade huset till vänster, en i det stora huset till höger och en på kullen längst bort. Vidare fanns det en B-blind i vägkorsningen till vänster, bakom häcken vid huset till höger och en i bunkern. Det fanns en C-blind bakom bron och en i fruktträdgården. För att lyckas med uppdraget måste Ingram avslöja minst fem blinds, helst ska en av dem vara den i bunkern. (Det spelar ingen roll om de är tomma eller inte, uppdraget syftar ju till att bestämma fiendens styrka i området.) 

På brädet ser ni utgångspositionerna. Jag beslöt mig för att bara använda första gruppen, med Löjtnant Ingram och korpral Jenkins, för att minimera risken av upptäckt. Patrullen avancerar fram i skydd av en häck, men är exponerade för eld från husen till vänster, låt oss hoppas att de är tomma. Browning-kulsprutan ligger på andra sidan häcken för att kunna beskjuta bunkern och bestryka vägen om tyskarna försöker göra en sidoförflyttning.

Spelet börjar med att patrullen sitter och trycker ett tag. Allt är lugnt, men Löjtnant Ingram lyckas inte se om husen framför dem är tomma. Tyst rycker patrullen försiktigt närmare, men Ingram ser fortfarande ingenting. I mörkret snubblar plötsligt en av männen och ramlar omkull med ett ljudligt skrammel. Den tyska lyssnarposten i ett granathål en bit framför bunkern upptäcker då patrullen och springer upp. Alarm! Alarm! Der Feind kommt! (Jag rullade dubbel-sexa för deras spotting-slag, borde vetat bättre än att använda tyska tärningar... )

Tyskarna i lyssnarposten springer för livet när Browingkulsprutan öppnar eld. Ingen idé att vänta, larmet har redan gått och förhoppningsvis kan den avleda uppmärksamheten från Ingrams lilla grupp. Två av tyskarna stupar omedelbart.

Nu är det bråttom! Move! Move! Move! Hit the dirt! Jenkins manar på männen framåt och hela gruppen kastar sig ner när de kommer fram till slutet av häcken. Ingram får av linsskyddet från kikaren och konstaterar att huset närmast dem är tomt. Två blinds avslöjade, tre till behövs.

Kortet för tyskarna kommer upp. Jag mäter och konstaterar att de båda B-blinderna i vägkorsningen och bunkern båda har skottfält och är inom medium range. Scenariot stipulerar nämligen att motståndarna inte öppnar eld i onödan eftersom de vill undvika att fienden får reda på deras styrka. Alltså får jag slå för att se vad som är på de bägge ställena; det visar sig att båda blindsen innehåller en tung kulspruta! Katastrof! (För blinden i bunkern var skulle jag slå 6 eller mer på en D10, medan den i vägkorsningen behövde 9 eller mer för att innehålla något. Återigen var tärningarna emot mig.) Dessutom flyttar jag några av de andra blindsen; båda C-blindarna och A-blinden på kullen börjar röra på sig.

Fångade i den mördande korselden blir två amerikaner träffade. Om det inte varit mörkt och om de inte kastat sig ner hade det gått ännu värre. Men oturligt nog var Löjtnant Ingram en av de träffade! När det blev amerikanernas tur igen så slog jag för skadan: han blev svårt sårad vilket innebär att han är ute ur spelet. Dock kan omtyckta ledare bli räddade av sina män som då försöker retirera med dem av brädet (oomtyckta ledare blir lämnade där de föll...) Som ni ser använder jag markörer med tyska märken på, de är från samma set som tärningarna. Den runda noterar chock då jag inte hade något bättre till hands. Jag måste nog köpa ett amerikanskt set också nu...

När det blev amerikanernas tur funderade jag vad de skulle göra. Dels är Jenkins reckless i strid och vill avancera, så han skulle försöka fullfölja uppdraget. (I och med att kulsprutorna avslöjade sig var behövde jag bara avslöja en blind till för att lyckas.) Dels skulle en reträtt nu innebära att gruppen fortfarnade låg i skottlinjen för den ena kulsprutan. Om de däremot avancerade snett in bakom det närmaste huset skulle de komma utom skotthåll för båda kulsprutorna. Därifrån skulle de kunna försöka göra en kringgående manöver och slå ut den närmaste kulsprutan och sen kanske kunna identifiera det närmaste fordonet. Det är en lite riskabel manöver, om C-blinden visar sig vara något tyngre än en halvbandvagn har de inget sätt att slå ut den, men jag hoppas naturligtvis på att den ska visa sig vara tom. Men Jenkins är ju som sagt var reckless... så amerikanerna reser sig upp och rusar över fältet mot huset, släpandes på Löjtnant Ingram.

Återigen var tärningarna emot mig; jag slog inte tillräckligt för att nå fram. Som tur var kom de utanför skotthåll för kulsprutan i bunkern (det är ju natt, så de såg inte så långt) och får därmed bara mer chock, inga fler träffar. Kortet för "Heroic Leader" kommer upp, och jag tycker att Jenkins kan få försöka lobba en granat mot kulsprutan. Det är ett dubbeleggat svärd, eftersom reglerna stipulerar att man för försöka något oerhört modigt men dumdristigt, och om man misslyckas får man ta konsekvenserna. Jag bestämmer mig att Jenkins måste slå 4 eller mer på en D10 (70% chans) för att lyckas...

...men jag slår en 1:a!!! En kulkärve fäller korpral Jenkins precis när han kastar granaten som exploderar harmlöst på vägen. Jenkins är bara lätt skadad, men det är ändå nog för att amerikanerna ska tvingas retiera utan att ha fullgjort uppdraget. Som tur var blir de inte träffade något mer.

Efter striden slog jag för att se om något händer. Det visar sig att Jenkins blir borta tre strider till, medan Ingram skeppas till England på ett lasarettfartyg. Eventuellt får han återvända till plutonen senare. Det är lite passande på något vis, eftersom amerikanerna hade en strykande åtgång på plutons- och kompanichefer i Normandie. Inför nästa spel får jag generera en ny plutonchef och se om någon från första grupp axlar Jenkins mantel medan han är borta.

Platoon Forward

Jag blev tvungen att vara hemma från jobbet med sjukt barn idag, och passade på att läsa igenom Platoon Forward igen medan sjuklingen kurerade sig i TV-soffan.

För den som missat det så är alltså Platoon Forward ett system för att variera dina spel. Den är ytterst lämpad för solospel med ett antal slumptabeller för vilket uppdrag man spelar, hur brädet ska se ut, vad som händer före eller efter striden och vilket motstånd man möter, samt mycket mycket mer. Det är inte ett spel i sig, utan är designat för att funka runtomkring ditt favoritspel. Du slår alltså fram vad som händer före och efter striden, men själva slaget får du spela som vanligt. Systemet kan även användas med två spelare för att generera striderna, men lämpar sig som sagt var mest för en ensam spelare. Perfekt för en småbarnsförälder som kanske har mycket tid när barnen somnat och maken/makan är ute på dåligheter, men inte kan ta sig iväg och spela mot någon annan.

Jag kunde inte motstå frestelsen utan började rulla fram en pluton. Först tänkte jag använda en pluton ur 12:e SS-divisionen, eftersom de var involverade i striderna runt Caen under sommaren 1944 vilka var väldigt hårda och samtidigt intressanta ur taktisk synvinkel. Problemet är att det här var en bunt indoktrinerade fanatiska 18-åringar ledda av hårdföra veteraner från 1:a SS-divisionen som härjat runt på östfronten. Med andra ord en massa brutala sällar. Nu är jag inte den som ryggar för politiskt inkorrekta saker, men de kändes inte så roliga att spela ur ren rollspelssynpunkt helt enkelt. Jag försöker ju alltid få in ett litet element av rollspel även i figurspelen, som ni vet. Mitt andra val var då att göra en brittisk pluton, eftersom det var britter som stred mot tyskarna runt Caen (eller rättare sagt kanadensare, men de var del av den brittiska armén i Normandie). Men inspirerad av vårt senaste spel (Barkmann's corner) hade jag beställt lite amerikaner, så det fick bli en amerikansk pluton.

Eftersom jag inte köpt så många amerikanska figurer än så får det bli en decimerad pluton med bara två squads. Jag tänker mig att det är en eller två dagar efter Dagen D och att de tillhör 1:a infanteridivisionen som steg iland på Omaha. Anfallstrupperna i divisionen led ungefär 30%-a förluster under landstigningen men kunde ta sina anfallsmål sent på Dagen D. Detta passar bra med att jag bara har två squads mot normala tre. Understödsvapen har de också tappat och får därför förlita sig på vad för utrustning kompaniet kan tillhandahålla. Däremot har jag gett dem full uppsättning ledare, d.v.s. plutonchef, ställföreträdande plutonchef och gruppchefer till de två grupperna. Kan vara bra att ha lite ledare att ta av... Den första jag rullade fram var plutonchefen, som alltså är huvudpersonen i vår historia, och som representerar spelaren. Resten blir "NPC", även om jag får kontrollera dem på spelbrädet blir jag tvungen att slå för deras reaktioner under olika omständigheter.

• Plutonen leds av 2nd lieutenant Charles Ingram. Han fick personligheten liberal och motivationen wealth, samt kommer från en priviligierad bakgrund. Han blev också en nivå 3-ledare, vilket är ganska bra (det finns fyra nivåer). Jag sluter mig till att han i grunden är en bra människa som tagit värvning för att göra sin plikt. Hans familjs kontakter fick in honom på West Point och efter kriget är hans karriär som advokat redan utstakad.
• Hans ställföreträdare är staff sergeant Andy Sipowitz. Han är corrupt och har motivationen government, d.v.s. han tror fullt och fast på etablissemanget, men har inget emot att tjäna pengar vid sidan av, lagligt eller inte lagligt. Hans föräldrar utvandrade från Polen i början av 1900-talet men han är född och uppvuxen i New York. Han är också en nivå 3-ledare, men fick temperamentet reckless i strid, vilket innebär att han är en bra ledare men tar gärna risker.
• Chef för första grupp är corporal Richard Jenkins, som är idealistic och vars främsta motivation är position. Han är en nivå 2-ledare och även han är reckless. Jag börjar inse varför plutonen tagit så stora förluster.
• Andra grupp leds av corporal James D. Dever som fick personligheten haughty med motivationen religion. Vidare är han en nivå 1-ledare med temperamentet bold. Hans personlighet är listad som negativ (de övriga i plutonen fick neutrala personligheter), vilket har modifikationer på tärningsslag när han ska interagera med andra karaktärer. Jag bestämmer mig för att han är från bibelbältet och har -- enligt honom själv -- en hög och oklanderlig moral. Han ser ner på de som inte når upp till hans höga ideal och predikar hellre för sina män om deras laster än lyssnar till dem. Eftersom han har herren på sin sida uppträder han orädd på slagfältet men är inte en särskilt bra ledare.  Jag har en känsla av att han inte är särskilt omtyckt av de andra i plutonen, och bestämmer mig för att den ursprungliga ledaren för andra grupp stupade i landstigningen. Alla grupperna tog ungefär lika många förluster och de överlevande från tredje grupp har fördelats på de andra två.
• Slutligen rullade jag fram kompanichefen då det är viktigt att veta hans personlighet och inställning till plutonen. Captain Keith Middlebrock är generous med motiveringen hedonist, vilket är en lite udda kombo. Han är från en priviligierad familj och jag antar att han är en yrkessoldat och äventyrare som lever i nuet men rest runt och upplevt mycket innan kriget.

Scenen är förberedd och skådespelarna väntar i kulisserna. It's showtime!

P.S. För den som blev intresserad och vill köpa ett eget exemplar så finns den att ladda ner för det facila priset av 7 pund från TooFatLardies

Sd.Kfz 251/10 ausf D.

För de som inte förstod titeln så står den för Sonder Kraftfahrzeug 251/10 ausfürung D. Alltså ungefär specialmotorfordon 251 modell 10 utförande D. Populärt kallad Hanomag eftersom den bl.a. byggdes av lastbilstillverkaren Hanomag.

Alla tyska fordon hade en klassificering och ett nummer, ytterligare nummer som avslöjade varianten och en bokstavskod som betyder vilken version av fordonet. Om man gjorde förbättringar ökade man på bokstaven, om man kom på en ny variant ökade man på den andra siffran och om man byggde ett helt nytt fordon ökade man på den första siffran. Enkelt.

I det här fallet är Sd. Kfz 251 en bepansrad trupptransport som byggde på ett lastbilschassi som modifierats grovt till att driva på en uppsättning larvband istället för bakhjul. Detta gav den tillräckliga terrängegenskaper för att låta infanteriet hålla jämna steg med stridsvagnarna. Tanken var att varje pansargrenadjärregemente skulle vara fullt utrustad med sådana men eftersom den var komplicerad att bygga var det i praktiken bara en bataljon per regemente, om ens det, som fick bepansrade halvbandvagnar. Resten av soldaterna fick åka vanlig lastbil istället.

Varianten /10 är ett plutonchefsfordon med förbättrad radio och den främre kulsprutan ersatt med en lätt pv-kanon. Kanonen i sig var egentligen inte mycket att hänga i julgranen då den var på ynka 37mm och var över sedan början av kriget. Å andra sidan skadade det inte att ha något man kunde slå ut andra lätta fordon eller kulsprutenästen med. Modellen är en "die-cast", d.v.s. färdigbyggd och målad och till och med delvis i metall. Tänk leksaksbil och ni är inte långt från sanningen. Men även om målningen är enkel med klara, oskuggade färger, är detaljeringen helt okej och skalenligheten bra. Så det enda jag gjort är att smutsa ner den med diverse vädringspulver och lera från Vallejo och Tamiya. Basen är ett gammalt kreditkort, brun akrylmassa och blandad flock från Gale Force 9.

Här syns modellen i aktion i helgens spel. Vi spelade ett scenario kallat Barkmann's Corner vilket baseras på en verklig händelse från Operation Cobra i juli 1944. (Googla om ni vill veta mera, finns hur mycket info som helst om det på nätet...) Halvbandvagnen gömde sig bakom en utslagen lastbil i hopp om att få in ett flankskott på de framryckande amerikanerna, men missade när det väl kom till kritan.

Man kan tycka att på det där hållet går det inte att missa, så man får väl anta att skytten måste varit nervös... eller så hade spelaren otur och rullade snake eyes på tärningarna... Returelden däremot missade inte. Stridsvagnen som brinner på bilden slogs ut av panzerfaustskott från infanteri som gömde sig i skogen bakom hanomagen. De fick ta emot en massa 76mm-granater och den tyska spelaren beslutade att de gav sig då de inte hade några panzerfaust kvar. Jag gillar spel där figurerna faktiskt kan ge sig och motståndaren måste avdela vakter för att föra fångarna bakåt.

Reglerna vi spelade heter "Chain of Command" och är en uppdaterad version av "TooFatLardies" WW1-spel "Through the Mud and the Blood". Spelet finns ännu inte ute i handeln utan vi har en speltestversion och syftet med scenariot var delvis att testa fordonsreglerna. Jag har fotat fler av figurerna jag hade med mig som jag ska lägga upp här under de kommande dagarna. Med lite tur blir det kanske till och med en liten rapport från scenariot också.