I Ain't Been Shot, Mum! 3

Så kom då äntligen dagen då IABSM3 släpptes. Jag fick reglerna på PDF i mailboxen redan i måndags, men på torsdagen låg det ett tjockt, brunt kuvert och lurkade i botten på brevlådan. Jag hade naturligtvis beställt hela paketet med regelbok, kort och tokens. Men mer om de andra grejorna senare, jag ska gå igenom regelboken först. 

Regelboken i all sin prakt och härlighet.

IABSM är för den som missat det ett figurspel för andra världskriget från TooFatLardies. Eftersom Flames of War lite fult lagt sig till med sloganen "The World War II Miniatures game" har IABSM undertiteln "The Other World War II Miniatures Game". Sanningen är att Flames of War varken är störst eller var först, så det är ungefär som om Volvo skulle kalla sig "The Car". Spelet riktar sig mot kompanistrider med två-fyra plutoner infanteri med understöd på bägge sidor, d.v.s i runda slängar en 50-100 gubbar och en handfull fordon.

Heavy Metal part V

Då var min KV klar, så när som på ett par små, små detaljer. Men jag tar det sen.

It's a mean, green, fighting machine!

Jag hade ju redan sprayat vagnen med Flames of Wars Soviet Armour-spray, innan jag monterade på handtagen på tornet. Men jag märkte att färgen inte täckt ordentlig så att bl.a. det gröna spacklet lyste igenom. Alltså behövde jag göra ett lager till, och då tänkte jag pröva på en teknik som kallas färgmodulering. Det används ofta på större modeller, tillsammans med en tekniken förskugging, för att generera variation i slutfinishen, speciellt på stora platta ytor som pansarplåtar och vingpaneler. Det går helt enkelt ut på att man, med färgspruta, målar ljusare och mörkare partier på modellen efter basmålningen. Därefter går man över modellen med ett lager basmålning till, och då får man en lite skiftande finish på målningen. Nu prövade jag samma sak fast med pensel. Resultatet blev inte så framträdande men helt okej, jag antar att sprayflaskan lägger på för mycket färg och täcker för bra helt enkelt. Tyvärr var det för dåligt ljus för att ta bilder på efterföljande steg så ni får nöja er med bilder på den färdiga modellen...

Först monterade jag en dekal med en patriotisk slogan på tornet; "För moderlandet" tror jag det står. Jag använde mjukmedel och dekalfix för att få den att inte se så dekalaktig ut. Historiskt sett hade KV2-orna ingen märkning så några röda stjärnor eller siffror på tornet var inte aktuella, men jag tyckte det skulle bli så trist utan någon märkning alls, så det fick bli lite klotter. Ryssarna hade faktiskt för vana att klottra slogans på sina stridsvagnar lite titt som tätt, men även annan information som till exempel vilket arbetslag i traktorfabriken som skramlat ihop pengar till stridsvagnen.


Nästa steg var "chipping", d.v.s. att måla så det ser ut som att färg är avskavd här och var. Jag började med mörkgrå färg längs kanterna av pansaret, kring nitarna, runt luckor och stegpinnar och allmänt där jag trodde att det skulle förekomma slitage. Jag såg till att lägga lite över sloganen för att få den att smälta in, och jag passade också på att måla banden mörkgrå. Därefter målade jag i lite ljusgrått i alla mörkgrå partier som highlight. En del kanter fick en ytterst försiktig highlight med metall också. För att få lite skuggning washade jag hela vagnen i utspädd Devlan Mud.

Medan washen fortfarande var fuktig började jag behandla vagnen med vädringspulver från MIG och Vallejo. Först lade jag små klumpar med mörkrött pulver där rost kunde tänkas samla sig; i fästena till stegpinnarna, på en del ställen men avskavd färg och i en del skarvar och svetsfogar. Den fortfarande fuktiga washen sög i sig pulvret och band det till sig. Sen lade jag mindre mängder orange pulver på en del ställen och drog ut pulvret med en fuktad pensel neråt, som att rosten runnit av regnet. På flera ställen tyckte jag det blev för mycket så jag löste upp och torkade bort pulvret med vatten eller lade på mer wash för att jämna ut rosten lite. Det ledde till en ganska ojämn och sliten patina på vagnen.

Till sist dammade jag ner hela vagnen rejält med jordfärgat pulver, och runt banden använde jag också en wash och pulver samtidigt för att få det att se ut som torkad lera eller jord som samlats runt hjulen. Jag använde mer pulver på de nedre delarna av pansaret och tornet, men lade även lite ovanpå som samlats i skrymslen och vrår. Som referens använde jag mina barns gummistövlar som är rejält leriga varje dag när jag hämtar dem på dagis.

Nu återstår egentligen bara två saker: att lacka vagnen så inte allt pulver lossnar, och sen basa den. Sist jag lackade nerdammade vagnar försvann nästan allt pulver, så jag ska köpa speciellt s.k. Pigment Fixer i morgon och testa. Basen kommer jag att göra ungefär som jag gjorde marken till bondgården, d.vs. jag blandar acrylmassa med vanligt väggspackel och jord färgade pigment och sprider ut på en platta, därefter strösslar jag ut gräs på lite random ställen, så är Bob din mammas pojkvän.

It's here!!!

En liten glad överraskning så här på måndagsmorgonen: PDF-versionen av IABSM3 låg och skvalpade i inboxen. 107 sidor, 8,8 MB, Andra världskrigs-lycka. Mmmm....

Apropå andra världskriget så gjorde jag klart min KV-2 på söndagskvällen i en frenetisk storm av washer, vädringspulver och dekal-fix. Jag var så inne i det hela att jag inte hann ta några bilder under arbetet, och när jag blev klar var det för mörkt för att få några bra bilder på det färdiga verket. Så ni får ge er till tåls kära läsare och suga på den här tyska instruktionsfilmen så länge.

Heavy Metal part IV

Pansarbygget fortsätter. Jag brukar titta i mina diverse böcker efter referensbilder eller googla som i det här fallet då jag inte har så mycket böcker om ryska stridsvagnar. Hur som helst upptäckte jag att KV-2:an hade fotsteg på sidan av tornet för att hjälpa besättningen komma av och på vagnen. Detta saknas helt på Pegasus byggsats. Förmodligen en eftergift till att gjuta tornet i så få delar som möjligt. Alltså bestämde jag mig för att pilla dit lite fotsteg för att inte tornet skulle se så "naket" ut.

Som en klätterställning!

Jag borrade hål och gjorde fotstegen av 0.8mm ståltråd som jag klippte och bockade till. Tyvärr är tråden lite för tjock, men jag hade ingen tunnare. Jag fick inte helt till bredden på fotstegen heller, utan den varierar lite vilket man ser i bilden ovan om man tittar noga. Men det blir nog bättre när jag målat dem. Vidare så är sektionsskarvarna på pipan inte lika framträdande på bilder av riktiga KV2-or som på modellen, så jag funderar på att sätta igen dem lite med ett tunt lager spackel.  Å andra sidan kanske inte det heller syns så mycket när jag målat klart modellen. Får fundera på hur jag ska göra där.

Jag passade också på att bygga klart min amerikanska M20-pansarbil som jag påbörjade precis innan KV2-an.

Baby you can drive my car. Beep-beep-m-beep-beep, yeah!

Cabriolet är alltid trevligt på sommaren.

Jag var inte säker på hur insidan skulle se ut men jag målade den off-white istället för olivgrön då jag tyckte det blev en bra kontrast. Insidan på stridsvagnar målas ofta i ljusa färger för att det inte ska bli så mörkt inuti, men jag vet inte hur man gör med pansarbilar. Det här var en trevlig býggsats, lite gjutskägg på en del delikata delar, men inget som inte gick att fila bort. Man får lite extra väskor och packning med i satsen också som egentligen hör till M8-varianten som också finns i modell av Italeri. Den stora skillnaden är att M8 har ett torn med en 37mm-kanon i. Jag tyckte M20 var lite snyggare, men nackdelen är att jag behöver stoppa i lite figurer för att den inte ska se övergiven ut.

Till sist en liten storleksjämförelse mellan modellerna:

Vem tror ni kompenserar för något?

Heavy Metal part III

Har fipplat lite på KV2-ans torn, det är inte bara vikingar som figurerat (häpp!) på mitt målarbord.

Baksidan av tornet spacklat med green stuff. Det ska naturligtvis slipas innan målning.

Jag försökte efterlikna de grova svetsfogarna på sidan av tornet med GS också.

Även framsidan av tornet behövde spacklas lite, liksom sidorna av manteln. 

Fury of the Northmen

Arbetet med att sätta ihop en vikinga-hord lagom att plundra diverse kustbyar i England med fortgår. Träden till långskeppen är fällda och krigarna börjar samlas. Så snart isen spricker upp på vårkanten bär det av. För Oden! För Tor! Men framför allt för guld!!!

Ähum. Jo, jag har pillat och målat lite med mina vikingar som sagt. Jag hade inte tänkt köpa några fler figurer i år, men ett blister bärsärkar från Wargames Foundry slank med när en arbetskamrat shoppade loss i deras nästan ständiga 20% off-special.

Tre bärsärkar i olika stadier av målning, från vänster till höger.

Jag gillar Wargames Foundrys figurer. Företaget är ett slags systerföretag till Games Workshop då det grundades av samma grundare efter att han sålt GW till Citadel Miniatures. De ligger också i Nottingham och har tidvis anställt samma skulptörer -- Perry-tvillingarna har varit stora slitvargar genom åren. Runt 2004-2005 någon gång hände dock något och flera av deras skulptörer lämnade Wargames Foundry och bildade eget: Mark Sims bildade Crusader Miniatures, Mike Owen bildade Artizan Designs och Perry-tvillingarna bildade Perry Miniatures. Mark Copplestone hade även han arbetat för Foundry men startat eget långt tidigare.

Eftersom det ska bli mycket hud, läder och trä på figurerna grundar jag med Calthan Brown. De ser bra goda ut...

Det har gått utför för Foundry sedan dess: deras figurer har blivit dyrare och dyrare men tappat i kvalitet. De har fortfarande kvar en del av sina gamla figurer som skulptörerna ovan gjorde, men de skriver inte längre ut vem som skulpterat vilken figur tyvärr, så de är lite svåridentifierade. Jag tror det är Mark Sims som ligger bakom de här figurerna, jag tycker jag känner igen stilen då jag har en del av de fantasy-dvärgar han gjorde till Foundry samt några av de han gjorde efter att han startade eget. Tjockisen ser däremot mer ut som en Perry-figur, men jag är inte säker...

Kameran hade lite svårt att fokusera på homogent grå plast...

 Förutom Foundry-figurerna har jag limmat fler Wargames Factory-vikingar. Nu är det fyra stycken utan rustning (en har någon slags stoppad dräkt) som jag bestämde mig för att alla ge spjut och sköld. Jag har inte stor susning om vad som är bra eller inte i Saga men jag tyckte det behövdes. Spjuten är tillräckligt smäckra för att både representera kastspjut och vanliga spjut, om nu reglerna gör någon skillnad. Jag limmade fast svärd i bältet på två av figurerna, tanken är att de här ska representera "levies", eller otränade trupper med dålig utrustning. Vanliga bönder helt enkelt som av någon anledning tar till vapen. Det skulle också kunna vara unga vikingar på sin första plundringsräd som inte har råd med någon rustning, men jag valde ett flintskalligt huvud till den med vadderade rocken som jag tänkte måla med grått hår.

Men sen var det ju det här med fokus... Jake Thornton (ex-GW och som skrivit bl.a. Dwarf Kings Hold-reglerna åt Mantic) ska släppa ett spel som jag antar påminner mycket om Saga tematiskt (men kanske inte regelmässigt), men som är inspirerat av gamla grekiska sagor och myter istället.

Spelet har inte kommit ut än, men går redan att förhandsboka på både Amazon och Bokus. Då ska vi se, då är det alltså fyra regelsystem som jag vill köpa inom en snar framtid: Saga, Dust Warfare (av Andy Chambers), Tomorrow's War och Tribes of Legend. Sen hörde jag precis att Rick Priestley och Allessio Cavatore ska skriva ett andra världskrigsspel åt Warlord Games... stön!

Eric the Northman

Undras hur många True Blood-fans som surfar in här pga titeln? Men det är kanske inte helt fel, även om Eric troligare heter Erik eller Eirik till och med.

Jag har i alla fall målat klart den första av mina vikingar från Wargames Factory. Jag fick ett par gratis-sprues när jag beställde tre lådor med deras Shock Troopers. Inalles 16 figurer (två sprues med fyra st ringbrynjeklädda kroppar, två sprues med obepansrade kroppar och två sprues med huvuden och diverse tillhyggen) som legat orörda i drygt ett och ett halv år. Tills nu. Anledningen heter Saga och är ett nytt spel som handlar om skärmytslingar under vikingatiden. Det ges ut av Gripping Beast som också säljer passande figurer. Jag har inte köpt spelet än, men det står på inköpslistan och medan jag väntar så grävde jag fram Wargames Factory-figgarna.

Figuren är målad med tre-stegsmetoden, eller Dallimore-metoden som den också kallas. Jag har mest använt Foundry-färger, med några undantag. Metall-detaljerna är torrborstade med Vallejo Gun Metal, och skölden har målats utan skuggning för att sedan få sig en wash med GW Devlan Mud.

Nästa tre figurer i väntan på målning.

Wargames Factorys figurer är rätt bra, men de är lite "grunda" i detaljerna vilket dels gör att de inte tar torrborstning och washer så bra, dels att det blir svårt att se exakt hur man ska måla. Det blir lite mer frihandsmålning i exempelvis ansiktet, men det kan också vara svårt att exakt var ringbrynjan slutar på armarna. Allt som allt är det hyfsade figurer som inte är särskilt dyra. De många delarna ger mycket potential för konverteringar och ger möjlighet till många coola poser.

It's coming!

Idag är jag glad som en lärka på uppåt-tjack. Nu går det nämligen att förbeställa IABSM3, det bästaste WW2-figurspelet som finns att köpa för pengar, enligt min mening. Det är ett figurspel som är ämnat för strider av kompanistorlek med understöd, vilket i praktiken innebär mellan 60-100 figurer och fem-sex fordon eller kanoner per sida. Dock har vi spelat med både mycket större styrkor och mindre skärmytslingar med gott resultat. Spelet är skaloberoende och funkar både med 6mm och 20mm-figurer. Har man plats så kan man spela med 28mm-figurer också, men då behöver man ett riktigt stort bräde.

I Ain't Been Shot, Mum! är en ordlek som bygger på It Ain't Half Hot, Mum! som är titeln på en engelsk sitcom från 70-talet. Det hela började som Richard Clarkes och Nick Skinners husregler i den figurspelsklubb i S:t Albans de var med i. Ursprungligen skrevs de för Vietnam men projektet utmynnade i en serie artiklar och WW2-scenarion  i Wargames Illustrated i början av 2000-talet, som jag råkade få syn på. På den tiden köpte jag tidningen mest för annonserna från diverse små figurtillverkare i England som inte hade egna hemsidor och höll på att fila på mitt eget Andra Världskrigsspel då inget på marknaden lyckades tillfredsställa mina uppenbarligen perversa behov. Jag hade nosat lite på Flames of War men tyckte dels det var för lika Warhammer 40K, dels gillade jag inte hela konceptet med poängsystem och turneringsspel. Via en länk i en av artiklarna hittade jag TooFatLardies  yahoogroup som fortfarande existerar och frodas än idag, och beställde första utgåvan av IABSM. Jag insåg snabbt att det här var allt jag letat efter och att de hade samma idéer som jag hade haft med mina egna regler, men implementerat dem mycket bättre. Sedan den dagen har jag inte rört mitt eget system och inte ångrat en sekund att jag övergivit det.

Jag ska inte gå in i detalj på spelet, men ska säga så mycket som att det är ett kortdrivet initiativsystem vilket innebär att man inte vet säkert vilka av ens trupper som kommer att få göra något varje runda. För att motverka det totala kaos det skulle kunna innebära har man sina ledare, Big Men, som kan påverka trupperna med sina egna kort. Ju bättre ledare desto mer kan de göra. Spelet handlar alltså om att försöka rida ut stormen, bemästra kaoset och få sina män att göra något annat än trycka näsan i marken när blyet börjar flyga.

Det har hänt mycket på tio år sedan IABSM 1 släpptes. Det främsta är väl kanske att systemet har blivit mer strömlinjeformat och intuitivt. Skillanden mellan version 1 och 2 var mer buggfixar och små uppdateringar av vissa regler, medan skillnaden mellan version 2 och 3 är större. Exempelvis har sättet Big Men fungerar ändrats så att högre officerare kan göra mer än och artillerireglerna har förenklats avsevärt. Ytterligare grädde på moset är regler för stridsvagnsplutoner och Big Men i fordon som gör att man nu kan spela strider med mycket pansar understött av lite infanteri, istället för bara tvärtom. Samtidigt har Richard Clarke blivit en mycket bättre regelskrivare och den nya utgåvan är klarare och mer lättförståelig mer flera exempel och översiktsbilder. Richard har också inkorporerat ett slags "instant" scenariogenerator som ska kompensera för avsaknaden av poängsystem.

Den som vill veta mer om hur IABSM fungerar kan läsa den här battle-reporten mellan min kompis Thomas och andra Lardies (även andra blogginlägg är högst läsvärda). Den som omedelbart känner ett köpbehov pga det jag skrivit kan rikta webbläsaren hitåt och lägga sin förhandsbeställning. 12 pund för en PDF, 20 pund för en hårdkopia eller 40 pund för en deluxe-bundle med regelbok, PDF, tokens och kort.

Heavy Metal part II

Jag kunde ju inte hålla mig i söndags utan var tvungen att bygga ihop en av KV-vagnarna samma kväll. Här kommer lite bilder från byggandet. Generellt kan man säga att byggsatsen är okej; detaljerna är inte superskarpa men de finns där, och passformen är acceptabel. Varje stridsvagn har 45 delar vilket är ungefär hälften av vad en "normal" byggsats innehåller, så det är lite pyssel men man slipper sitta och pilla med individuell hjulupphängning eller liknande. Skalmässigt verkar modellen vara spot on.

Crikey! That thing's huge!!!

Jag började med tornet till en KV-2. Det var i sex delar, en över- och en underdel, kanonmanteln och luckan (med KSP-port) bakpå tornet. Sen fick man limma dit kanonpipan också, och luckan på ovansidan. Den här delen hade sämst passform, det var svårt att klämma ihop tornet så det inte blev några glipor utan jag fick fila lite grann. Trots det blev det glipor runt luckan bakpå som kommer att behöva spacklas. Ett plus är att befälhavarens lucka ovanpå var lös, och hade låsanordningen gjuten på undersidan, vilket alltså innebär att om man vill kan man ha den luckan öppen och sätta dit en befälhavare. Najjs.

Den inte särskilt snygga skarven på baksidan av tornet. Notera kulsprutan bredvid luckan.

Sen vidare till banden. Där var varje band gjutet i en del, med bärhjul och de yttre hjulen i varje hjulpar fastgjutna. De inre hjulen med upphängning var vidare en bit per hjul som man lätt passade in på baksidan av hela konkarongen, vilket gick snabbt och smidigt. Ett stort plus för de fint gjutna hjulen som var skalenligt tunna och detaljerna på insidan av bandet.

Från detta...

....till detta på nästan ingen tid alls.

Varje inre hjul hade ett litet större hål som motsvarade en styrpinne på de yttre hjulen så att upphängningsarmarna (eller vad det nu heter) skulle komma i rätt vinkel. Trots det var det lite trixigt att få in alla piggarna i sina respektive hål när man limmade fast banden på skrovet.

Inget för någon med dålig hålvana...

Ena sidan klar...

...och andra sidan också klar.

Efter banden gick det snabbt att limma ihop resten. Överdelen av chassit hade rätt bra detaljer och tydliga hål för diverse accessoarer som lådor och verktyg. Även frontkulsprutan och en strålkastare fick man limma dit. Lite dåliga detaljer var det på fronten kanske, två bogserringar och strålkastaren var tyvärr notoriskt dåliga nästan helt utan detaljer. Kulsprutan var okej, med fina nitar på den ringformade pansarplåten runt omkring. 

Skrovet provmonteras med tornet. Notera hålen i frontpansaret för kulsprutan och strålkastaren och på sidoplåtarna för diverse lådor och utrustning.

Färdig. Vilken best.

Slutsatsen blir att Pegasus har helt okej byggsatser som ger mycket valuta för pengarna. De är perfekta för figurspelare eller modellbyggare som INTE vill superdetaljera sina byggsatser. Ett par saker jag funderar på är att bl.a. montera stegpinnar på sidan av tornet och addera lite pick och pack för att få den att se mer använd ut. Sen ska jag bara bestämma mig om den ska bli vinterkamouflerad och användas till finska vinterkriget eller om den ska få bli grön och användas till Barbarossa.

Heavy metal!

Jag måste ta tillbaka lite av det jag skrev i mitt senaste inlägg. Det visade sig att ödet, eller mitt undermedvetna kanske, redan hade bestämt åt mig. Jag besökte huvudstaden i helgen och vallfärdade naturligtvis till alla modellbyggares heliga tempel: Wentzells hobby. Där lyckades jag som av en händelse införskaffa Italeris M20-modell som jag nämnde i förra posten. Jag kunde naturligtvis inte hålla mig utan började bygga på den redan på söndagkvällen.

Början på min amerikanska spaningsgrupp. Jeepen är i vitmetall., tillverkare okänd.

Pansarbilen är så gott som klar, men jag måste måla insidan benvit innan jag limmar dit kulspruteringen ovanför öppningen. Sen är det lite packning som ska på och jag måste hitta en bra figur att stoppa i den. Jeepen på bilden behöver lite touch-ups och vädring sen ska den få besättning och packning.

Jag byggde med förenklat underrede mest för att spara de fina hjulen till min bit-box.

Men det var inte allt jag köpte i Stockholm. Jag plockade också upp tre pack med sovjetiska understödsvapen från Zvezda. Tänkte vänta lite med att bygga ihop och måla dem, då jag är lite trött på figurer just nu och är mer sugen på att bygga fordon. Men det var i alla fall ett paket "Soviet Maxim Machinegun with crew", ett paket "Soviet 82mm mortar with crew" och ett paket "Soviet anti-tank team" (med pansarvärnsgevär). Varje paket innehåller två vapen med två besättningsfigurer var. Jag lägger upp bilder på dem senare när jag gör något med dem, just nu adderas de till "senare"-högen.

Men så idag kom det ett paket med posten, vilken överraskning! Eller inte, för det var ju KV-modellerna från Pegasus som jag beställde för ett par veckor sedan. Jag kände att jag behövde lite tungt understöd till mina ryssar också, och Pegasus har fina och prisvärda modeller där man får två stridsvagnar i ett paket. KV står för övrigt för Kliment Voroshilov, namnet på konstruktören.

Includes two tanks! Weee!!!

Den här byggsatsen är lite annorlunda än Pegasus andra eftersom man kan bygga två olika vagnar; KV-1 och KV-2. De har samma chassi, så man får helt enkelt två olika torn i byggsatsen. KV-1:an fanns tillgänglig redan 1939 under vinterkriget mot finnarna och visade sig vara en bra plattform som användes och uppgraderades under flera år. Byggsatsen innehåller också det typiska "Ekranami-pansaret" som nitades fast på sidorna av tornet, om man vill sätta på det.

KV-1E. Fordonet på bilden är extrautrustat.

KV-2:an var en specialvariant man utvecklade under vinterkriget för att slå ut finska bunkrar som man hade stora problem med. Den är därför utrustad med en 152mm haubits. Då finnarna inte hade något eget pansar att tala om behövde man inte bry sig om att hålla en låg profil utan tornet fick bli så stort som behövdes. Under barbarossa visade sig detta vara ödesdigert då vagnarna fick ta emot mängder med träffar, som även om de inte lyckades penetrera pansaret gjorde besättningarna så omskakade och chockade att de ofta gav upp och övergav funktionsdugliga stridsvagnar.

En övergiven KV-2 strax efter Barbarossas början undersöks av tyskar. Vagnen är i det närmaste intakt.

Byggsatsen innehåller som sagt var två stridsvagnar med 45 delar var, alltså lite mer än de traditionella Fastbuild-byggsatserna som brukar innehålla ett tio-tal delar per fordon. Detaljerna var kanske lite mjuka, men gjutningen var god och passformen godkänd på de flesta ställen. En överraskning var att man fick två torn per vagn, jag trodde att man fick två chassin och sen bara ett torn av varje sort.

Mycket plast per krona!

Underredet var i en bit.

Alla delar till chassit, plus lite detaljer till tornen, som extrapansaret och ett par tornluckor.

Observera att banden är gjutna i en del, med övertygande häng och detaljer.

 

Hjulen hade bra detaljering med genomborrade skivor där alla hål var öppna, inga var igensatta av gjutskägg.

Fina detaljer på banden och tunna hjul.

Extrapansaret, med nitar som skulle göra en ork grön av avund.

KV-2ans torn till vänster, KV-1an till höger.

 

Look at the size of that thing!!!

Bilder från byggandet kommer snart!