FUBAR!

"Jag har ett problem, löjtnant" sa Kapten Middlebrock. "Vi har tagit stranden och de intilliggande byarna, men nu måste vi vidare inåt landet innan hunnern hinner samla sig. Men det här goddamn landskapet är alldeles för platt och öppet för min smak. Vi har en bunker som täcker ett fält som vi måste ta oss över. Pojkarna i flottan påstår att de slagit ut den med sina kanoner, men jag tycker den ser hel ut. Frågan är om Fritz stuckit eller sitter kvar i den, det tänkte jag att du och dina pojkar kunde få ta reda på."

"Nå, se inte så förskräckt ut, jag kommer att låna ut en 50:a som täcker dig. Och du behöver inte slå ut bunkern, bara kolla om det finns några tyskar i eller i närheten av den. Jag föreslår att du smyger dit inatt så de inte ser dig. Frågor? Bra, utgå!"

Det var alltså dags för mitt första uppdrag. Jag rullade på tabellerna i Platoon Forward och fick resultatet Point Reconaissance; d.v.s. ett spaningsuppdrag. Varje uppdrag har ett antal tabeller för vad man ska göra för att klara uppdraget, liksom tabeller för eventuellt motstånd och hur spelbrädet ska se ut. Spelbrädet delas in i nio rutor och man slår alltså för varje ruta och placerar ut terrängen enligt tabellen. I det här scenariot finns uppdragets mål i mittrutan, och det är alltså en bunker som ska spanas av. Här nedan ser ni brädet som jag slog fram det. Tyvärr lyckades jag slå fram öppet fält på hela på hela den närmsta tredjedelen, den del av brädet som Ingram och hans män måste avancera över. Jag lade till några häckar på den öppna delen för att det inte skulle bli helt omöjligt och det verkade logiskt med en väg mellan husen så jag lade till en, och lät den gå över floden också.

Platoon Forward specifierar hur mycket motstånd man möter också, och i det här fallet fanns det nio potentiella fiendeenheter, s.k. blinds. Dessa är av tre typer: A som är infanteri, B som är understödsvapen och C som är fordon. Om en blind vill öppna eld eller upptäcks av spelaren slår man på en tabell och ser vad som finns där eller om den är tom. I det här scenariot befanns det sig en A-blind i kratern mitt på fältet, en i det bombade huset till vänster, en i det stora huset till höger och en på kullen längst bort. Vidare fanns det en B-blind i vägkorsningen till vänster, bakom häcken vid huset till höger och en i bunkern. Det fanns en C-blind bakom bron och en i fruktträdgården. För att lyckas med uppdraget måste Ingram avslöja minst fem blinds, helst ska en av dem vara den i bunkern. (Det spelar ingen roll om de är tomma eller inte, uppdraget syftar ju till att bestämma fiendens styrka i området.) 

På brädet ser ni utgångspositionerna. Jag beslöt mig för att bara använda första gruppen, med Löjtnant Ingram och korpral Jenkins, för att minimera risken av upptäckt. Patrullen avancerar fram i skydd av en häck, men är exponerade för eld från husen till vänster, låt oss hoppas att de är tomma. Browning-kulsprutan ligger på andra sidan häcken för att kunna beskjuta bunkern och bestryka vägen om tyskarna försöker göra en sidoförflyttning.

Spelet börjar med att patrullen sitter och trycker ett tag. Allt är lugnt, men Löjtnant Ingram lyckas inte se om husen framför dem är tomma. Tyst rycker patrullen försiktigt närmare, men Ingram ser fortfarande ingenting. I mörkret snubblar plötsligt en av männen och ramlar omkull med ett ljudligt skrammel. Den tyska lyssnarposten i ett granathål en bit framför bunkern upptäcker då patrullen och springer upp. Alarm! Alarm! Der Feind kommt! (Jag rullade dubbel-sexa för deras spotting-slag, borde vetat bättre än att använda tyska tärningar... )

Tyskarna i lyssnarposten springer för livet när Browingkulsprutan öppnar eld. Ingen idé att vänta, larmet har redan gått och förhoppningsvis kan den avleda uppmärksamheten från Ingrams lilla grupp. Två av tyskarna stupar omedelbart.

Nu är det bråttom! Move! Move! Move! Hit the dirt! Jenkins manar på männen framåt och hela gruppen kastar sig ner när de kommer fram till slutet av häcken. Ingram får av linsskyddet från kikaren och konstaterar att huset närmast dem är tomt. Två blinds avslöjade, tre till behövs.

Kortet för tyskarna kommer upp. Jag mäter och konstaterar att de båda B-blinderna i vägkorsningen och bunkern båda har skottfält och är inom medium range. Scenariot stipulerar nämligen att motståndarna inte öppnar eld i onödan eftersom de vill undvika att fienden får reda på deras styrka. Alltså får jag slå för att se vad som är på de bägge ställena; det visar sig att båda blindsen innehåller en tung kulspruta! Katastrof! (För blinden i bunkern var skulle jag slå 6 eller mer på en D10, medan den i vägkorsningen behövde 9 eller mer för att innehålla något. Återigen var tärningarna emot mig.) Dessutom flyttar jag några av de andra blindsen; båda C-blindarna och A-blinden på kullen börjar röra på sig.

Fångade i den mördande korselden blir två amerikaner träffade. Om det inte varit mörkt och om de inte kastat sig ner hade det gått ännu värre. Men oturligt nog var Löjtnant Ingram en av de träffade! När det blev amerikanernas tur igen så slog jag för skadan: han blev svårt sårad vilket innebär att han är ute ur spelet. Dock kan omtyckta ledare bli räddade av sina män som då försöker retirera med dem av brädet (oomtyckta ledare blir lämnade där de föll...) Som ni ser använder jag markörer med tyska märken på, de är från samma set som tärningarna. Den runda noterar chock då jag inte hade något bättre till hands. Jag måste nog köpa ett amerikanskt set också nu...

När det blev amerikanernas tur funderade jag vad de skulle göra. Dels är Jenkins reckless i strid och vill avancera, så han skulle försöka fullfölja uppdraget. (I och med att kulsprutorna avslöjade sig var behövde jag bara avslöja en blind till för att lyckas.) Dels skulle en reträtt nu innebära att gruppen fortfarnade låg i skottlinjen för den ena kulsprutan. Om de däremot avancerade snett in bakom det närmaste huset skulle de komma utom skotthåll för båda kulsprutorna. Därifrån skulle de kunna försöka göra en kringgående manöver och slå ut den närmaste kulsprutan och sen kanske kunna identifiera det närmaste fordonet. Det är en lite riskabel manöver, om C-blinden visar sig vara något tyngre än en halvbandvagn har de inget sätt att slå ut den, men jag hoppas naturligtvis på att den ska visa sig vara tom. Men Jenkins är ju som sagt var reckless... så amerikanerna reser sig upp och rusar över fältet mot huset, släpandes på Löjtnant Ingram.

Återigen var tärningarna emot mig; jag slog inte tillräckligt för att nå fram. Som tur var kom de utanför skotthåll för kulsprutan i bunkern (det är ju natt, så de såg inte så långt) och får därmed bara mer chock, inga fler träffar. Kortet för "Heroic Leader" kommer upp, och jag tycker att Jenkins kan få försöka lobba en granat mot kulsprutan. Det är ett dubbeleggat svärd, eftersom reglerna stipulerar att man för försöka något oerhört modigt men dumdristigt, och om man misslyckas får man ta konsekvenserna. Jag bestämmer mig att Jenkins måste slå 4 eller mer på en D10 (70% chans) för att lyckas...

...men jag slår en 1:a!!! En kulkärve fäller korpral Jenkins precis när han kastar granaten som exploderar harmlöst på vägen. Jenkins är bara lätt skadad, men det är ändå nog för att amerikanerna ska tvingas retiera utan att ha fullgjort uppdraget. Som tur var blir de inte träffade något mer.

Efter striden slog jag för att se om något händer. Det visar sig att Jenkins blir borta tre strider till, medan Ingram skeppas till England på ett lasarettfartyg. Eventuellt får han återvända till plutonen senare. Det är lite passande på något vis, eftersom amerikanerna hade en strykande åtgång på plutons- och kompanichefer i Normandie. Inför nästa spel får jag generera en ny plutonchef och se om någon från första grupp axlar Jenkins mantel medan han är borta.