Bocage!

Bocage, bocage, bocage. En allierad stridsvagnsbesättnings värsta mardröm 1944, nåja, efter alla Tigrar och 88-or då. Men i alla fall, bocage är termen på en viss sorts terräng som fanns främst i den amerikanska sektorn av Normandie. Den består av små fält kringgärdade av vildvuxna häckar och träd.

Mellan häckarna har årtionden av slitage gjort att grusvägarna sjunkit ner så att vägarna kantas av jordvallar (med buskar på) samtidigt som häckarnas rötter bildar en effektiv förstärkning av jordvallen vid sidan av vägen. Tyskarna införlivade terrängen i ett bokstavligt talat mördande försvarskrig där de allierade fick kämpa för varje fält och där varje buske kunde rymma en fiende med ett pansarskott. (På bilden till vänster är det en amerikansk soldat som fattat post med en kulspruta. Notera höjden på växtligheten.)

Så hur representerar man det bäst på spelbrädet? Jo, genom att bygga sketamycket och görstora buskar förstås. Felet man ofta gör är att man tänker Bocage = Buskage och köper någon liten modellhäck som går upp till brösthöjd på figurerna. Problemet då är att stridsvagnarna kan se över häcken, och rent mentalt fattar inte spelarna hur svår terrängen är.

Jag började med lite frigolitbitar som blev över från IKEA-soffan vi köpte i julas. Dessa formades till lite oregelbunden höjd, ca 1-2cm, och sluttande sidor. De längsta bitarna på bilden är ca 60 cm långa.

Frigolit skäres bäst med en varm tråd. Principen är enkel: Ström leds genom en smal ståltråd. Den som kommer ihåg Ohms lag (eller vad den nu hette) från grundskolans fysik vet att ju mindre tråd, desto större motstånd, och ju större motstånd, desto högre värmeutveckling. Tråden blir alltså varm och smälter frigoliten vilket gör att man slipper alla smulor som det annars blir när man skär med kniv. Även om principen är enkel och man kan bygga en själv använder jag naturligtvis Games Workshops dyra lyxvariant.

Frigolitbitarna täcks sedan med en blandning av vitlim och brun färg och doppas sedan i sandlådesand. Man kan köpa ny sand eller gräva på valfri lekplats om man vill. Här har jag dessutom passat på att sanda några kratrar.

För att få sanden att sitta kvar stryks bitarna med ytterligare en omgång lim- och färgblandning. Nu är det viktigt att spä med lite vatten och dessutom ha i en droppe diskmedel så att sörjan tränger ner i sanden ordentligt, annars lägger den sig istället ovanpå som en hinna. Som grädde på moset sprinklade jag lite Noch fine turf över för att få mer variation på färg och struktur. Jag gillar den lite grönbruna färgen som ser så där murrigt jordig ut.

Så till själva buskaget då. Till det har jag använt "Rubberised horse hair", d.v.s. gummerat hästtagel. Det är ett material som förut användes bl.a. till stoppning av möbler. Svårt att få tag på i Sverige, men vanligt i England. Frakten är dock i mesta laget eftersom man måste beställa ett helt ark. På bilden ser ni ett kvarts ark, vi var några stycken som delade på en beställning nämligen.

Jag klippte av en remsa ungefär 3-4 cm bred. Materialt i sig är ungefär en tum tjockt men rätt sammanpressat så jag slet isär remsan på mitten. På så sätt fick jag två remsor med en jämn underdel och mer oregelbundet formad ovansida. (Notera att kaffe-koppen på för-förra bilden bytts ut mot mjölk och choklad, arbetet pågick under flera kvällars tid eftersom lim och färg och sånt måste torka mellan momenten.)

Taglet limmas på bitarna med smältlim. Samtidigt passade jag på att dra ut stråna lite, så att det blev ett mer snårigt och buskigt utseende. (Här frågade jag min fru vad hon tyckte och hon kunde inte alls se att det skulle bli buskar. Kvinnor!)

Två tyska soldater spanar av buskarna. De syns lite dåligt, det vill säga att min kamoflague-målning fungerar!

En Sherman nosar sig fram genom halvfärdiga snår. Hästtaglet bestryks med vitlim och doppas i clump foliage av blandade kulörer. Jag tycker det ser naturligare ut om man blandar olika sorters grön och låter slumpen avgöra hur ljusa eller mörka terrängbitarna blir.

Till sist sprayas bitarna med en massa mattlack i hopp om att det ska hindra allt grönt från att falla av. Fast det gör inget om de blir lite luggslitna med tiden, det är mest att man vill undvika en massa grönt ludd som dammar omkring och fastnar överallt.

Här syns den färdiga effekten. Ganska najjs. Tyvärr böjde sig en del bitar när limmet torkade, men jag tror inte det stör så mycket på spelbordet. Totalt blev det väl ungefär en och en halv meter bocage, får hoppas det räcker.