PSC british infantry finished shots

It's been a while since I finished painting a squad of Plastic Soldier Company British infantry, but I couldn't varnish them because of the cold weather. Well, now that Sweden has finally thawed I was able to spray them. In the mean time I had managed to paint a command stand as well and I decided to tart up the bases on the finished figures for this photoshoot.

Forwards men! For King and Country, Tea and Bisquits!

Desert desserts

There's some bits and pieces left from Operation Supercharge that I haven't shown you. First off there are some cute little softskins to show.

15cwt lorries, bren gun carriers and a dingo scout car.

The lorries are part of the infantry company and scout car represents the FAO attached to the regiment. In El Alamein the british drilled their artillery arms heavily with integrated observers in the forward units. Most significantly they developed "the stonk" where a single observer could call down a barrage from all available guns covering an area of 2400x1200 yards within minutes. Many axis counter attacks were broken up as soon they were spotted by such stonks. The carriers are from the AT platoon; when the 6-pounders deploy you can leave the carriers on the table to provide some light support or in case you need to move the guns to a better position.

3rd King's Own Hussars, 9th Armoured Brigade, British Eight Army

I promised some more shots of the tanks I painted for Operation Supercharge, so here they are:

A troop of US-built Grant tanks. Note the camo.

Although I have found some info on the total strength of the brigade the numbers are conflicting. One source says about 90 tanks, one around 110 tanks. Both sources claim some tanks were lost or broke down during the assembly and march-up prior to the attack; it's possible the conflicting numbers is because of this and the lower number is simply the total that took part in the actual charge. None of my sources details the individual breakdown of the three regiments making up the 9th armoured brigade however, only that each regiment had mixed compliment of Crusader II's and III's along with the newer Grants and Shermans. The 3rd Hussars are listed as having 35 tanks at the start of the operation so I have simply gone for the easy way out and decided on ten tanks of each type as they are bought in packs of five. The difference of five tanks is to account for the tanks lost before the actual attack (see below).

Preparing for Operation Supercharge, part II

Well, we had a playtest a couple of weeks ago, and it was a blast. Literally. The desert was littered with burning little tanks with the survivors racing around trying to squash the enemy guns beneath their tracks.

One of the tank battles during El Alamein. Visibility is extremely long, but identifying friend or foe is very hard.

Now all I have to do is finalize the scenario details, write them down before they escape my mind, write briefings, and paint the rest of the models! No mean feat, indeed.

Preparing for Operation Supercharge

The time is nearing for our annual demo game in some suitable local convention. The idea is to game something that happened in WW2, 70 years ago. So something from 1942 then. We originally envisioned a 20mm game with skirmish-y rules featuring the LRDG attacking an italian airfield in the desert. For various reasons that plan fell through, and we redirected our goal to something more realistic perhaps. Still bent on the desert the obvious plan was to game El Alamein.

No, not the whole battle, obviously, but some part of it. Operation Supercharge, the break-out operation during the second battle of El Alamein was deemed suitable. This is where Monty finally managed to smash through the DAK lines and started to roll up Rommel's lines.

Montgomery anxiously watching the advancing british tanks from his Grant command tank.

Teambuilding

Jag tänkte skriva lite om hur man sätter ihop en styrka till andra världskriget. Till skillnad från Warhammer, Warhammer 40k och liknande spel finns det ofta inte armélistor eller färdiga boxar med precis rätt antal figurer i, utan man får läsa sig till informationen i olika böcker och pussla med de figurer man har. (Undantaget heter Flames of War som är andra världskriget på GW-manér, d.v.s. allt är färdigförpackat och det finns "balanserade" armélistor som revideras med jämna mellanrum.) Istället innehåller många andra världskrigsspel ingen information alls, eller mer generisk information som "Ett infanterikompani bestod av tre infanteriplutoner och en stabsgrupp med medeltunga granatkastare som understöd." Då måste man reda ut hur en pluton är uppbyggd, vad hade de för beväpning, hur många man var det i stabsgruppen och  vad menas egentligen med en medeltung granatkastare?

Det här är inte tänkt att bli en definitiv historiskt korrekt lista, utan snarare en enkel guide för hur man sätter ihop en typisk tysk pluton som passar för strider mellan 1943 och 1945. Mot slutet kommer jag att prata lite mer specifikt om IABSM, men mina tips fungerar för alla spel där varje figur på bordet representerar en man i verkligheten.

I Ain't Been Shot, Mum! 3

Så kom då äntligen dagen då IABSM3 släpptes. Jag fick reglerna på PDF i mailboxen redan i måndags, men på torsdagen låg det ett tjockt, brunt kuvert och lurkade i botten på brevlådan. Jag hade naturligtvis beställt hela paketet med regelbok, kort och tokens. Men mer om de andra grejorna senare, jag ska gå igenom regelboken först. 

Regelboken i all sin prakt och härlighet.

IABSM är för den som missat det ett figurspel för andra världskriget från TooFatLardies. Eftersom Flames of War lite fult lagt sig till med sloganen "The World War II Miniatures game" har IABSM undertiteln "The Other World War II Miniatures Game". Sanningen är att Flames of War varken är störst eller var först, så det är ungefär som om Volvo skulle kalla sig "The Car". Spelet riktar sig mot kompanistrider med två-fyra plutoner infanteri med understöd på bägge sidor, d.v.s i runda slängar en 50-100 gubbar och en handfull fordon.

It's here!!!

En liten glad överraskning så här på måndagsmorgonen: PDF-versionen av IABSM3 låg och skvalpade i inboxen. 107 sidor, 8,8 MB, Andra världskrigs-lycka. Mmmm....

Apropå andra världskriget så gjorde jag klart min KV-2 på söndagskvällen i en frenetisk storm av washer, vädringspulver och dekal-fix. Jag var så inne i det hela att jag inte hann ta några bilder under arbetet, och när jag blev klar var det för mörkt för att få några bra bilder på det färdiga verket. Så ni får ge er till tåls kära läsare och suga på den här tyska instruktionsfilmen så länge.

It's coming!

Idag är jag glad som en lärka på uppåt-tjack. Nu går det nämligen att förbeställa IABSM3, det bästaste WW2-figurspelet som finns att köpa för pengar, enligt min mening. Det är ett figurspel som är ämnat för strider av kompanistorlek med understöd, vilket i praktiken innebär mellan 60-100 figurer och fem-sex fordon eller kanoner per sida. Dock har vi spelat med både mycket större styrkor och mindre skärmytslingar med gott resultat. Spelet är skaloberoende och funkar både med 6mm och 20mm-figurer. Har man plats så kan man spela med 28mm-figurer också, men då behöver man ett riktigt stort bräde.

I Ain't Been Shot, Mum! är en ordlek som bygger på It Ain't Half Hot, Mum! som är titeln på en engelsk sitcom från 70-talet. Det hela började som Richard Clarkes och Nick Skinners husregler i den figurspelsklubb i S:t Albans de var med i. Ursprungligen skrevs de för Vietnam men projektet utmynnade i en serie artiklar och WW2-scenarion  i Wargames Illustrated i början av 2000-talet, som jag råkade få syn på. På den tiden köpte jag tidningen mest för annonserna från diverse små figurtillverkare i England som inte hade egna hemsidor och höll på att fila på mitt eget Andra Världskrigsspel då inget på marknaden lyckades tillfredsställa mina uppenbarligen perversa behov. Jag hade nosat lite på Flames of War men tyckte dels det var för lika Warhammer 40K, dels gillade jag inte hela konceptet med poängsystem och turneringsspel. Via en länk i en av artiklarna hittade jag TooFatLardies  yahoogroup som fortfarande existerar och frodas än idag, och beställde första utgåvan av IABSM. Jag insåg snabbt att det här var allt jag letat efter och att de hade samma idéer som jag hade haft med mina egna regler, men implementerat dem mycket bättre. Sedan den dagen har jag inte rört mitt eget system och inte ångrat en sekund att jag övergivit det.

Jag ska inte gå in i detalj på spelet, men ska säga så mycket som att det är ett kortdrivet initiativsystem vilket innebär att man inte vet säkert vilka av ens trupper som kommer att få göra något varje runda. För att motverka det totala kaos det skulle kunna innebära har man sina ledare, Big Men, som kan påverka trupperna med sina egna kort. Ju bättre ledare desto mer kan de göra. Spelet handlar alltså om att försöka rida ut stormen, bemästra kaoset och få sina män att göra något annat än trycka näsan i marken när blyet börjar flyga.

Det har hänt mycket på tio år sedan IABSM 1 släpptes. Det främsta är väl kanske att systemet har blivit mer strömlinjeformat och intuitivt. Skillanden mellan version 1 och 2 var mer buggfixar och små uppdateringar av vissa regler, medan skillnaden mellan version 2 och 3 är större. Exempelvis har sättet Big Men fungerar ändrats så att högre officerare kan göra mer än och artillerireglerna har förenklats avsevärt. Ytterligare grädde på moset är regler för stridsvagnsplutoner och Big Men i fordon som gör att man nu kan spela strider med mycket pansar understött av lite infanteri, istället för bara tvärtom. Samtidigt har Richard Clarke blivit en mycket bättre regelskrivare och den nya utgåvan är klarare och mer lättförståelig mer flera exempel och översiktsbilder. Richard har också inkorporerat ett slags "instant" scenariogenerator som ska kompensera för avsaknaden av poängsystem.

Den som vill veta mer om hur IABSM fungerar kan läsa den här battle-reporten mellan min kompis Thomas och andra Lardies (även andra blogginlägg är högst läsvärda). Den som omedelbart känner ett köpbehov pga det jag skrivit kan rikta webbläsaren hitåt och lägga sin förhandsbeställning. 12 pund för en PDF, 20 pund för en hårdkopia eller 40 pund för en deluxe-bundle med regelbok, PDF, tokens och kort.

Som åsnan mellan hötapparna

Det är konstigt när man nyss avslutat ett projekt. Man har stressat, blödit, försummat nära och kära, förbannat sin dumhet för att man inte började tidigare eller för att man beställt mer än man har tid och ork att slutföra (seriöst: FEM hus och en bondgård, vad tänkte jag med?) eller för att man har för hög ambitionsnivå (se nämnda bondgård). Sen när det är över så känns det tomt. Vad ska jag göra nu framför TV:n när SWMBO somnat i soffan? Jo då är det dags att ta tag i alla de andra projekten som man startat upp men som legat vilande medan man gjorde klart Det Stora Viktiga projektet.

Låt se... vad har vi jag att välja på? För det första är det lite kvar från Barbarossa-projektet som antingen inte behövdes den här gången eller som jag rationaliserade bort tidigare i processen. Dessutom har jag ett par stridsvagnar på väg från Frankrike som ska bli kul att bygga -- jag tycker ju det är kul att bygga modeller, det är målandet som jag fastnar på. Det är en fastbuild-sats från Pegasus med en KV1 modell 1940 och en KV2 modell 1939. KV2-an skulle jag ju faktiskt kunna måla i vinterkamo och använda till vinterkriget, den togs fram speciellt för att råda bot på finnarnas sega stockbunkrar och var beväpnad med en 152mm haubits.

Möllinu!!!

Sen har vi ju mina Nurgle marines till 40k. Där har vi hur mycket som helst att göra, men som kan sammanfattas i några olika punkter.

• Göra klart och reparera min Nurgle-dread. Den är tungt konverterad och har tryckknappar i midjan och armarna, dessa ska bytas ut mot magneter. Sen behövs det final highlight på kroppen och lite rost och sot på vapnen, plus att basen behöver göras klart.
• Konstruera en någorlunda balancerad och inte alltför sugig armélista.
• Organisera och dela in figurerna i squads för målning, enligt ovanstående lista.
• Måla varje squad... oeerr... det är när jag kommer hit i planeringen som min blick börjar glasas över och jag gör något annat istället.

Som ni kanske anat så står ju andra världskriget högt bland mina intressen, och där har jag ju flera andra projekt än just Barbarossa på gång. Exempelvis började jag ju spela Platoon Forward med en amerikansk pluton. Det rycker lite i tarmen att återstarta den solokampanjen och bygga Shermans och pansarbilar. Jag har en bepansrad jeep (jodå, det fanns såna) som har legat halvfärdig på målarbordet i några månader och blängt hoppfullt på mig. Men framför allt är jag sugen på att köpa en M20 pansarbil, Italeri har en modell som fått bra betyg och som man kan välja att bygga med förenklat underreda så att den blir stadigare, vilket är bra för oss figurspelare.

Oooh! Shiny!

Men snart kommer också IABSM3, vilket verkar bli en superrelease. Richard Clarke har lärt sig en hel del om regelskrivning sedan första utgåvan för 10 år sedan. Reglerna är sig lika, förutom bättre och mer dynamiska regler för ledare och förenklade artilleriregler, men nu med mer exempel och tydligare formuleringar. Rich har också tagit fram en generisk lek med kort så man slipper klippa och klistra egna plus ett set med tokens anpassade för reglerna. Kort sagt det bästa sedan färdigskivat bröd. Eftersom det också ska innehålla lite specialregler för grupper av stridsvagnar börjar jag snegla lite på den där lådan med T34-or i 6mm som legat omålade i ett år. Östfronten lockar återigen.

Oooh, tiny!

På tal om 6mm så vill Jocke fortsätta spela ökenkriget vilket alltid är trevligt, men då behöver jag mer britter. Jag har utarbetat en inköpsplan på vad jag behöver, problemet är väl att sen ska skiten målas också. Bugger, varför ska man sova egentligen?

Mer stridsvagnar till kamrat Stalin

Jag har målat en till T34, som sagt, fördelen med små figurer är att de inte tar så lång tid att måla. Men jag testade en lite annorlunda metod den här gången i syfte att försöka spara ytterligare ett moment och ytterligare lite tid.

Alltså grundade jag med vitt som förut, vartefter jag gick direkt på GW's Camo Green, utspädd nästan till wash-konsistens så att det vita lyste igenom på detaljerna. Steg två blev en ymnig wash med GW's Thraka Green för att få mer lyster och djup i det gröna. Sist en svart wash runt banden, hjulen och motordäcket innan metalldetaljer fick lite Vallejo Gun Metal precis som innan. Alltså har jag bytt ut fyra steg med progressivt ljusare torrborstning grönt mot två washer. Metoden lämpar sig bra för att måla flera stridsvagnar på en gång då man måste vänta på att varje wash torkar innan man lägger på nästa.

Jag tog inga steg-för-steg-bilder den här gången, utan istället får ni ett par jämförelsebilder med den förra T34-an jag målade.

Den nya är till vänster, den gamla till höger. Den nya metoden gav ett ljusare resultat än den andra vilket iofs är bra på så här små modeller, men samtidigt kanske nyansen är lite väl klargrön.

Jag är kluven. I den här skalan handlar det mycket om att måla impressionistiskt snarare än realistiskt, eftersom en realistiskt målad modell bara kommer att vara snygg genom ett förstoringsglas och förmodligen helt försvinna på spelbordet. Den högra är mer lik den "riktiga" nyansen om man tittar på bilder av riktiga t34-or, problemet är att alla stridsvagnar på muséer och liknande har blivit renoverade och ommålade, de har alltså inte originalfärgen kvar. Mycket riktigt skiljer sig de också åt i färgen.

Gott nytt år!

Tänkte börja med att önska de som läser den här bloggen ett gott nytt år!

Ett nytt år innebär ju nya möjligheter, nya projekt och förhoppningsvis en ny budget att köpa figurer. Själv tänkte jag kick-starta året genom att gräva upp ett gammalt projekt som jag inte ens hann starta upp förra året.

I påskas köpte jag en Wargames Illustrated med ett scenario till Flames of War, och insåg att det skulle gå bra att konvertera till IABSM. Raskt så började jag beställa figurer till scenariot, men när de väl kom fram hade jag tappat inspirationen.

Spännande, undras vad lådan innehåller?

Pytte-pyttesmå stridsvagnar! Ett helt kompani av dem!

Mer precis 21 stycken sovjetiska T34-85 från GHQ.

Vi tackar Commander Cody för hjälpen att visa lådan och stridsvagnarna. En mer traditionell jämförelse med en kulspetspenna och en stålskala avslöjar hur nätta stridsvagnarna är. De är i skala 1/285, ca 2cm långa och utsökt detaljerade. De har nästan inget gjutskägg alls, men mitt på tornets sida fanns en ful skarv som behövda slipas bort.

För att måla stridsvagnarna får vi montera dem på något, här har jag satt fast två stycken på knappnålar med häftmassa. Observera att det finns två olika varianter på tornet.

Så här små figurer måste målas lite ljusare än vanligt, på grund av skaleffekten på färgen. Därför börjar jag med vit basfärg. (Jag bytte knappnålarna mot nubb då knappnålarna blev för instabila.)

Därefter ett lager Vallejo Gunship Green, tunt för att inte becka igen detaljerna.

Fortsätter med en "wetbrush" av Vallejo Intermediate Green.

Efter det en mer traditionell torrborstning med GW Camo Green.

Till sist en en lätt torrborstning av GW Camo Green blandat med vitt för att accentuera detaljerna.

Därefter är det dags för lite skuggning, en utspädd svart wash på motordäcket och luftintagen plus runt banden och hjulen.

Nu återstår bara att dutta i detaljerna med en fin pensel; rullen på baksidan av tornet fick en beige färg (uppriktigt sagt kommer jag inte ihåg vilken, men det spelar ingen roll), medan banden och lite metallverktyg fick sig en dos Vallejo Gun Metal. Klart!

Eftersom modellen är så liten tog det inte mer än en timme från start till slut. Återstår 20 till, samt lackering, basning och markeringar.