Home sweet home

Hemma från Gothcon igen. En fullödigare rapport med bilder kommer (kanske) lite senare, men jag kan säga så mycket som att årets konvent inte var den klockrena hit som det brukar vara. Många bäckar små bidrog till att dra ner betyget, bl.a. var det väldigt skralt med konventsrabatt hos de ditresta butikerna. Jag förstår att de kanske inte går lika bra som för tio år sedan och inte har lika stora marginaler, men om man kan köpa ett spel som kostar 985 spänn på konvent för 55 pund inklusive frakt från England via internet, så är valet inte så svårt.

Nåväl, det fanns en ljuspunkt, och det var Vector Launch. Ett hemmabryggt rymdskeppsstridsspel som två göteborgska bröder snickrat ihop. Det påminner om Fullt Thrust, i den aspekten att föregående rundas hastighet och riktning (d.v.s. vektor) påverkar nuvarande rundas förflyttning. Men det här spelet är mycket enklare dels att spela, dels att försöka klura ut hur man ska styra, än Full Thrust.

Så om ni vill ha en stunds snabb och frenetisk rymdstrid kolla in http://gameshomemade.blogspot.com/search/label/Vector%20Launch och ladda ner spelet. Det är lite pyssel innan man kan spela, men priset är ju gratis så det kan man stå ut med.

King of the hill

Jomen, man har ju börjat med lite ökenfigurer nu. Men jag har ju ingen ökenterräng...  (och de 300 palmerna som fortfarande lyser med sin frånvaro... undras om postbåten sjönk i tsunamin?)

Lösning: Man köper terräng. Sagt och köpt. Det bidde en GW-kulle i äkta slagtålig plast som jag målade framför CSI igår kväll.



Ingen Jarl.

Målningen var enkel. Började med att slabba på ochra från GW's stora terrängmålarset, det är den lilla flaskan som egentligen är tänkt att torrborsta den mörkare bruna färgen med. Men här använde jag den som sagt som grundfärg. På vissa ställen försökte jag ljusa upp den lite med pigment från MIG, men det bidde knappt märkbart. Därefter lade jag lite Sepia wash i klippskrevor och runt partierna med större stenar, för att få bättre kontrast. Tanken är att det ska simulera de skarpa skuggorna som blir av stark sol -- det ska ju föreställa öken, ju. Sist torrborstade jag med Bleached Bone över hela och koncentrerade mig lite extra på klippkanter och liknande. Observera att kullen kommer färdigtexturerad, jag har alltså inte limmat på grus eller något sådant.



Sett från Rommels Fiesler Storch-spaningsplan

Jocke ville se hur stor den var i förhållande till 6mm-figurer. Här är Matildan och lastbilen från min senaste post. Som synes är den rätt stor. I micro-skala blir den något slags mesa eller platå som är oåtkomlig för fordon. Om infanteri kan klättra upp är lite osäkert, det får man nog definiera från spel till spel. Men det är ett jättebra hinder för att bryta av siktlinjen på spelplanen, och någonstans för infanteri att gömma sig från stridsvagnarna. Jag funderar om jag ska limma på lite vegetation i klippskrevorna eller lämna den som den är. 


They'll be coming round the mountain when they come.

Kunde inte låta bli en bild till på fordonen. Jag håller på att måla en till Matilda och en till lastbil, plus en 2-pundskanon och en lätt lastbil med en 2-pundskanon på flaket.



"Quack, quack." - Waltzing Matilda

Det är en helt galen detaljrikedom på GHQ-figurerna. Basen stridsvagnen står på är 4cm lång, själva stridsvagnen är väl ca 2,5cm lång, ändå syns nitarna i pansaret! 

Det här var ju öken...

Jorå, nytt projekt. Eller tja, jo, man kan kalla det en korsning mellan två andra projekt, men det är nog nytt.

För flera år sedan gjorde jag en styrka britter till Afrika, ca 1940-1941, i 20mm. Jag har också microarmour i skala 1:285 för västfronten 1944-45 och lite till östfronten också. Också mitt Vietnam-projekt i samma skala som knappt startat. Än. Så man kan kanske säga att britter till Afrika 1940 i micro inte egentligen är ett nytt projekt, utan bara en logisk förlängning av de andra. Okej då, det är väl nytt...

Figgelurerna kom i måndags, jag satt och pillade med dem igår och kunde inte låta bli att måla två testobjekt:

Sen ska det byggas terräng också. Det är så klurigt så att jag har beställt 300 små palmer från Hong Kong, de är tänkta att användas både till Vietnam och till öknen. Jag har faktiskt en plan med mina inköp, ibland i alla fall.

Gung ho!

"Lyssna nu löjtnant!" Kapten Middlebrock var irriterad. "Jag vet inte vad ni 90-dagars underverk egentligen kan, men du har fått dina streck och får förtjäna dem nu. Det spelar ingen roll om du klev av båten igår, vi andra klev av vår båt för två dagar sen, och tysken gav oss ingen vila! Jag har en pluton utan ledare och en patrull som måste utföras. Du klarar det, det är bra män och de längtar efter att få ge igen för Löjtnant Ingram. Ja, din företrädare. Tyvärr kan jag inte skicka med er något fordon, den senaste patrullen fick sin halvbandvagn sprängd av vårt eget flyg."

Jag spelade alltså mitt andra uppdrag i Platoon Forward igår: Patrol. Uppdraget går ut på att man ska patrullera ett område (hela brädet) och någonstans på vägen kommer man att stöta på en fientlig styrka. Brädet hade utkanten av en by, en liten flod, ett stort område med lätt skog, ett fält och lite tätare skog. På vägen in till byn stod en brinnande amerikansk M3-halvbandvagn. Jag planerade att avancera genom den tätare delen av skogen, gå runt fältet i skydd av dess stenmur och sen smyga längs flodkanten fram till byn. Därefter skulle jag smyga tillbaka till de egna linjerna längs med utkanten av byn. Förhoppningsvis skulle jag undgå upptäckt och om jag stötte på en fiendepatrull kunna lägga mig bakhåll för den. Jag bestämde mig för att använda hela plutonen så att en grupp skulle kunna understödja den andra om de stötte på problem.


1:a grupp till vänster, Caulfield och Sipowitz i mitten. 2:a grupp till höger har inte läst kamoflaguereglementet!

Alltså är mina styrkor som följer:
2nd Lieutenant Caulfield, nivå 1.
Staff sergeant Sipowitz, nivå 3.
1:a grupp, sex man ledda av Private 1st class Dimitriou, nivå 1.
2:a grupp, åtta man ledda av Corporal Dever, nivå 1.

Eftersom 1:a grupp temporärt är bättre i närstrid (pre-game event: Gung-ho!) men har färre män ansluter jag Sergeant Sipowitz till dem, de kan behöva mer hjälp. Caulfield får gå med Devers 2:a grupp.

Den här gången har jag nya, amerikanska, patriotiska tärningar!

SNAFU

SNAFU står, enligt anekdoten i alla fall, för Situation Normal: All Fucked Up. Varför jag valt just detta som titel kommer att visa sig.

Jag utlovade lite bilder på mina amerikaner, och nu har jag faktiskt lyckats få dem att stå stilla framför kameran tillräckligt länge för att de skulle fastna på plåten. (Klicka på bilderna så blir de lite större.)

Figurerna är som sagt från Wargames Foundry, skulpterade av Perry-tvillingarna. De är målade med Vallejo-färger från deras US paint set, bara hudfärgen och kolven på gevären är målade med andra färger (nämligen Foundry). Jag har använt vit grundfärg och sen washat dem med en mix av Devland Mud och Future, därav att de är lite blanka. (Jag har slut på mattlack för tillfället.)

Den här batchen målade jag lite annorlunda. Jag testade GW's Khemri Brown på byxorna och GW's Deneb Stone på jackorna. Det är nämligen så att illustrationen på baksidan av färgsetet visar en färg på jackan som inte alls ser ut som färgen som anges i texten, men som är ganska lika Deneb Stone. Jag vet inte riktigt vad som är bäst, tycker Deneb Stone blir snyggare då man också får mer kontrast till stridsselen och ammofickorna. Å andra sidan har figurerna både långa och korta jackor, det kanske är en färgskillnad på olika modeller av jackan? Tyvärr är jag ingen expert på amerikanska uniformer, någon annan som vet vilken färg det ska vara?

Men varför skrev jag SNAFU då? Jo, jag tänkte att mina pojkar skulle få åka i en tjusig bil också, så jag köpte en låda med M3 halftracks från Italeri. Det är en enkel modell avsedd för wargamers och består bara av 14 delar, varav kulsprutan är en, hjulen och banden är fyra. Ändå lyckades jag, en rätt erfaren modellbyggare, sätta ihop den i fel ordning! Katastrof! Återstår bara en sak att göra, och det är att konvertera den till vrak.

All rök döljer felet, nämligen att frontpansaret på förarhytten inte passar utan sitter för högt. Hjulet böjde jag till för att få den att se lite mer kvaddad ut. Jag ska måla en död amerikan och lägga bredvid, sen får den agera terräng. Jag räddade kulsprutan i alla fall. Som tur var innehöll lådan två fordon, får se om jag lyckas limma ihop den andra rätt...